Vem är dy, vem är jaaaa?

Frida Arehn Eriksson, är det jag!? Är det verkligen jag som ser i spegeln varje morgon? Befinner mig i någon slags overklighetskänsla. Ni som har varit med om det vet nog vad jag menar. Jag har liksom kommer till en viss gräns i livet och undrar om det verkligen är mitt liv. Om någon på riktigt försöker jävlas med mig. 

Jag Vet vad ni tänker.. Men, Nä jag har inte blivit galen, jag lovar.. Inte än! 

Jag försöket bara sätta ord på något som det inte finns ord för. Ja, bara den meningen känns ju helt korkad.. Haha!

Ni som känner mig och och vet vad jag gått igenom dem senaste åren. Sen 2011 för att vara exakt.. 

Fan när jag tänker efter är det ett under att fortfarande står upp.. Men jävlar i mig, det gör jag! 

Men det kostar på.. Tro mig!

Jag började ju gå hos en kurator för ett par år sedan för att diskutera/prata av mig och få lite hjälp och stöd med hur kan göra/tänka för att underlätta vardagen lite, i all kaos!

Jag har tyckt och trott att det varit bra, det har varit skönt att få prata

Av sig lite till någon som orkar lyssna på allt mitt dravel.

Jag vet inte om det är min blotta uppenbarelse eller mitt sätt att

Prata, gestikulera, gråta och skratta som jag för ett par månader sedan upptäckte att min kurator får betalt för 45 min stand-up.. Från mig.

Hon skrattar, ja, hon skrattar så hon slår sig på knäna och får

Torka tårar varje gång jag är där. Jag

Vet att jag kan i dem jobbigaste stunder ta till min humor för att ta

Bort det värsta onda, men det känns ändå som att en kurator borde förstå att det är så jag funkar

Och säga stopp! Sluta skämta Frida, det är inte roligt. Men så gör inte

Min kurator.. Hon skrattar, högt och ljudligt med mig.

Så nu har jag bestämt mig för att avbryta min relation med min kurator för att istället få professionell hjälp. 

Så här kan vi ju inte ha det!

För i ärlighetens namn, vad ska man göra med allt som händer och alla känslor som uppstår...vad gör man?? 

Jag har förövrigt varit och tagit nya

Cellprover och tagit små bitar från "you know were".. Provsvaren kom för någon vecka sen. Så mycket kan jag säga att det blir en till operation. Jag som hatar att sövas, eller rättare sagt, vakna efter. Fy vad ångestframkallande det är. Där kan man snacka overklighets känsla!

Så nu får jag väl träffa min sushi-vän igen. Men den här gången ska jag

Bara vara tyst. Det blir så tokigt när jag öppnar munnen, i för mig

Stressade situationer. Det blir liksom aldrig bra.

Apropå "you know were" eller snippan som dem flesta kallar den.. Lästa i någon artikel om det vanligaste namnen på den och då kom ord som 

Truddelutten

Blötdjur

Hugget 

Fettburk

Fisseluring

Men det värsta namnet, som var ngt nytt för mig och som förevigt har

Förstört mina fredagar var...Taco, 

Varje fredag sitter barnen i bilen och sjunger 

-mamma-taco mamma-taco

Ja men tänk er själva

-vill du ha hårda eller mjuka tacoskal?

- ska tacosåsen vara stark eller medium?

Det är slut på det nu! No more taco!

Tacohej