Har en aningens uppförsbacke jag håller på att släpa mig upp för...
Känns som jag bara är i början av backen och den är jäkligt brant och terrängen är Inge vidare. Dessutom känns det som om jag har högklackat, rejäla!, och det är motvind, hagel och drivis.
När ska min olycka ta slut? En liten fråga bara? Och med den frågan förväntar jag mig ett svar.. Ett positivt sådant, helst!
Egentligen borde man väl inte klaga... Har ett hem, en biljävel, möblemang, ett jobb, två fantastiska barn.. Finns dem som har det mycket värre, jag vet, som dem stackars barnen i Afrika, som svälter. Familjer som mister sina nära och kära på dem mest obehagliga sätt man kan tänka sig.
Jag vet, jag vet! att det finns dem som har det värre.. Men i min lilla bubbla just nu och allt som hänt mig den senaste tiden så kan jag inte låta bli att tycka LITE synd om mig själv..
Allt liksom bara rasar!
Och i detta armod kan jag ibland inget annat att göra än att skratta!
Härom kvällen skrattade jag mig nästan till sömns...
Nu för tiden när jag får skrattanfall, så börjar jag gråta mitt i allt! Det började när jag var gravid, när jag en gång skulle titta in i en monter full av godsaker och missuppfattande avståndet och dunkade i skallen i montern så glaset vibrerade och en smäll som spred sig i köpcentret.. Ja Gud vad jag skrattade då OCH grät. Sen dess har det alltid blivit så. Det sägs ju att gränsen mellan skratt och gråt är hårfin så jag kör båda på en gång för att släppa lite spänningar! Och spara tid!
Det är tur att jag har mitt humör och min humor.. Annars hade jag nog suttit inspärrad på "Shutter Island"
Mitt i allt elände ringer en vän.. Hon vill bjuda iväg mig på en resa över helgen. Hon betalar boende, mat, dryck och ska även dra ner mig på stan för att inhandla en ny utstyrsel inför den lilla trippen... Vad ska man säga.. Jag blir mållös och väldigt rörd för att hon vill hjälpa mig att rensa mina tankar.. Om så bara för en helg. Tack, jag hoppas att jag är en lika bra vän mot dig som du är mot mig<3
Det finns så många fina människor i min närhet som gör så mycket för mig, för mina barn och jag kanske inte talar om det så ofta, men det ska jag börja med nu! Pronto!
Ingen nämnd och ingen glömd, ni vet vilka ni är<3
Imorgon fyller min pappa år.. Min lilla pappa<3
Han köpte förövrigt min cykel idag, fast han inte ens behöver en..Det är kärlek det!
Smärtan du känner i dag
är styrkan du känner i morgon
Kommentarer
Skicka en kommentar