Fortsätt till huvudinnehåll

Helg...


 Ja, vad säger vi om den här helgen då...?

Det började med att jag skadade mig på jobbet i torsdags. Men tyckte väl inte just då att jag hade så ont.. Lite i pek och långfinger. På natten vaknade jag av värk ända från axeln och ner i handen och upptäckte att mitt finger såg ut som en lila prinskorv. Efter en "del" värktabletter och fluffning av kuddar och täcken somnade jag om på morgonkvisten. Upp på morgonen och in i duschen.. Jag säger bara : tvätta håret!? Haha... Haha! Jag fick ett sånt där skratt-ont.. Gud vad hemskt det är... Klä på mig.. Samma sak.. Haha. Köra bil... Haha... Det gjorde så infernaliskt ont. Väl på jobbet gick det väl ganska bra. 

I helgen har har X,ets barn varit här. Vi har haft det så mysigt men jag har haft så ont alltså.. Det har lagats mat, och dum som jag är hade jag bestämt att göra klyftpotatis i ugn... Skära potatis, ni hör vad jag säger, skära potatis!
Det har diskats drivor av tallrikar och kastruller och Gud vet allt!
Så i morse när jag vaknade hade jag så satans ont ,rent ut sagt, så jag tog det vuxna beslutet att bege mig till akuten.

Allt gick jättesnabbt och var inne på 5 min och det kom in en stor skäggig utländsk  man. Jag var smått hysterisk över att ha lämnat alla barn hemma och det första jag sa var 
- jag kan ju inte diska!!!
Han förklarade lugnt och metodiskt att jag hade en trasig muskel i handen och att det kan göra ont sen kom den dödsstötande kommentaren som fick mig att brista ut i gapskratt.
- om några dagar, du kan diska. Och hjälpa din man!
Haha, frågade inte vidare vad han menade med det!! Haha!

Ja ja, hopp in i bilen och hem igen.. Det första jag gjorde var faktiskt att diska, men fasen va ont det gjorde!!

Så nu får jag väl gå så här ett tag... Känns inte riktigt som jag har turen på min sida just nu... Men när hade jag det sist?? 
 Tjipp!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...
En kommentar
Läs mer

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
2 kommentarer
Läs mer
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...
Skicka en kommentar
Läs mer