Fortsätt till huvudinnehåll

Näää, jag är inte bitter..

Ja, nu var det ett bra tag sedan jagskrev här på bloggen. Anledningen till det är att jag har börjat jobba.
Ja, nu ska jag inte klaga, jag är glad över att jag har ett jobb….

Det tråkiga i fågelsången är att jag inte har tid till något annat än jobb.
Jag väcks av den härliga väckarklockan 05:45 och då öppnar Circus Eriksson. Varje morgon vaknar jag och önskar att huden i mitt ansikte inte har formats likt gips i en form i kudden, men jodå, jag ser ut som en seriefigur och besviket går jag och sätter på kaffe. Hoppar in i duschen och tvålar självklart in fejset i någon antirynkeltvål. Sen blir det såklart en antirynkelcream. Och så en ny titt i spegeln. Jabadabadooo! Flintstone, meet the…

Dags för My att gå upp.
Börjar med mitt heligaste röstläge som 15 minuter senare övergår till något mer obehaglig röststyrka. Men sen sitter hon där i soffan min älskade älskade My och tittar på katten Gustav.
Dags för Thilde, där räcker det med en liten klapp och ett Thilde, sen vaknar hon med ett leende på läpparna ropar: Pappa!

Hysteri Hysteri, kläder på, borsta tänder, på med ytterkläder in i bilen, in med vagnen. Iväg till dagis, ut med vagnen, ut med Thilde, in på dagis, och sen iväg till jobbet.
Innehållet på min arbetsdag är en helt egen historia, men jag uppskattar att min dag är så full av händelser och tror att jag gör någon slags skillnad för någon eller några under dagen.

16:30 lämnar jag Järna och återvänder till dagis. Hämta Thilde, in med vagnen, mot hemmet, ut med Thilde, ut med vagnen, middag, bad och dusch för barnen, leka, läxor, diska plocka, borsta tänder, sen somnar Thilde ovaggat vid ca 19. Då pyser My och jag(ibland Magnus om han inte jobbar) ner i soffan. Ja, mer än så orkar man inte. Jo, Hänger nästan alltid en tvätt varje kväll också vilket innebär att den torra tvätten ska vikas.
21:30 hänger mina ögonlock i samma höjd som brösten, vilket innebär ungefär vid naveln.
Ger upp vid 22-tiden och hasar mig in i sovrummet och trycker ner ansiktet i kudden. Men kommer på att jag ska ligga på rygg för att förhindra mitt Fred Flinta morgonfejs. Det sista jag tänker på innan jag somnar är

Ska livet vara så här… vad är meningen…. när kommer den stora förändringen…

Nåja, vad är väl en bal på slottet. Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles… alldeles underbar.

JABADABADOOOOO!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där