Fortsätt till huvudinnehåll

Finnes, bytes,sökes,köpes.

Nu har jag hamnat i ett jobbigt läge i livet. Vet inte vad jag vill göra när min mammaledighet är slut. Eftersom jag blev arbetslös i samband med Thildes ankomst så känns det som jag har tillfälle att ändra lite på framtiden. Frågan är bara VAD och HUR!?
Skulle ju gärna vilja arbeta med något konstnärligt, praktiskt arbete men vet inte om arbeten inom den kategorin kastas på en precis.
Att plugga något inom IT eller liknade skulle passa mig också eftersom jag är lite av en pryl och tekniknörd.
En sak vet jag i alla fall, Jag vill arbeta med/för människor.
Jag arbetade som bokbinderska för många, många, många år sedan och arbetade helt ensam. Och det vet jag att jag inte klarar av. Höll på att bli galen och var helt energilös. Inte alls min grej. Jag är en social varelse som får energi av att vara med människor.
Jag har ju nästan hela mitt arbetsliv arbetat med barn och ungdomar med funktionshinder. Personligassistent, behandlingsassistent, elevassistent, omsorgspedagog, ledare.. You name it! Det har gett mig så otroligt mycket men känner att det är dags att göra något nytt.



Här är jag!
Jag erbjuder mina tjänster till i stort sett vem som helt och till vad som helst.
Det är bara att höra av sig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där