Vart ska jag börja??....
Sitter här i sängen och känner mig en aningens utpumpad! Min ork, är just i denna stund, ganska obefintlig.
Min kära mamma har det riktigt tufft just nu. Hon är inne på sin femte vecka i sin kamp mot cancern! Och det är just nu det börjar visa sig hur hårt strålningen slår mot hennes sköra kropp. Hon kan inte äta, hon har ont och tappar en massa vikt. Medicinerna mot värken hjälper inte... Om jag känner mig slut så kan jag ju bara gissa hur jävligt min mamma har det just nu! Men vi hejar på dig mamma! <3
Jag hoppas att snart kunna få tid till att hälsa på henne, pussas och kramas i massor!
Och som grädden på moset fick min kära pappa åka in till akuten för någon vecka sedan med problem i dem nedre regionerna. Operation och lite slangar här och där för att sen bli hemskickad. Han har han åkt in och ut
Och det slutade med en stor infektion i kroppen. En natt kände han sig konstig i magen det slutade med en vomering av en massa blod. Röntgen visade -blödande magsår.
Nu är magen läkt men han väntar fortfarande på operation i slutet av månaden för den nedre regionen.. Stackarn!
Det blir liksom lite för mycket för mig i livet.
Man blir ju oxå påmind om att ens föräldrar börjar bli till åren och krämpor och värk kryper sig närmare i deras liv.
Jag tänker tillbaka på hur livet har varit för mamma och pappa.
Pappa som i ett års tid gick/sprang över ölandsbron varje dag, fram och tillbaka när han upptäckte att han var för tjock för att hoppa från ett flak. När han hoppade därifrån var det som han fick en elstöt genom kroppen, som han själv uttryckte det. Då fick det bli ölandsbron då... Pappa som alltid cyklat till och från jobbet, oavsett väder och årstid. Har mött honom många gånger när jag suttit i min varma bil om vintern.. Oj vad har han har cyklat, med både regn, snö och is i mustaschen.
Min Pappa var lastbilschaufför en gång i tiden.. Jag minns hur mysigt det var att följa med honom till jobbet då när jag var liten. Upp tidigt för att göra äggmackor som vi sen åt upp när vi bara när vi kommit en kort bit på väg...
Lukten av ägg och kaffe som spreds sig i hytten på lastbilen.
Pappa luktade alltid barnsängens hård-tvål och pipa, han visslade ofta och gjorde "hästbett" på mitt knä när vi åkte bil så jag började skratta.
Mamma upptäckte också vid FLERA tillfällen att hon var för tjock men ölandsbron var inget för henne. Där blev det kruskakli och lavemang!
Mamma har ju bytt jobb sjuttielva gånger så man har ju sett det mesta. Hon har både varit anställd och startat en massa egna firmor..
- jacuzzibutik
- amerikan pizza bagare
- teaterlärare
- barnboksförfattare
- budbil
- ekonomiassistent
- vårdbiträde
- gympainstruktör
- kakel och klinkers
Osv osv...
Hon har till och med vid ett tillfälle trott sig vara brandman men det sket sig visst med konditionstesterna... Skulle kunna skriva en hel bok om hennes upptåg och påhitt, om hennes Hennes upp och nergångar, mest ner faktiskt. Hennes påhitt har aldrig slutat riktigt lyckat. Hon har liksom aldrig haft turen på sin sida...
Mamma luktade alltid Chanel och Toy och sprang mest omkring, precis som jag gör. Flyttade högar och organiserade i oordningen.
Med mamma mös jag mest vid köksbordet, vi pratade medans hon "plockade"
Vi är ganska lika jag och min mamma.
Nu vill jag bara att den här mardrömmen ska vara över, att min mamma och pappa får må bra och leva ett glatt och lyckligt liv utan sjukdomar. Jag vet att det kommer bli så men just nu befinner vi oss i mitten av den mörka tunneln och vägen till ljuset känns långt borta.
Dessutom är mitt eget liv i en ganska stor kaos just nu.... Men det kommer snart att bli bra.. Jag får inte ge upp utan fortsätta kämpa för det jag tror är rätt för mig och för barnen. Ondskan kan och SKA inte segra! För då kan man ju verkligen undra vad det är för regissör som redigerar mitt liv. Alla sagor har ju ett lyckligt slut och så även min saga.
Tack till min familj och mina vänner som stöttar mig och förstår min ilska, frustration, ledsamhet, förvirring och minnesförlust i allt detta!
Och ett speciellt tack till dig Tomas, Du ger mig den styrka jag behöver och all den kärlek du ger mig gör mig så stark att fortsätta vilja kämpa <3
Kommentarer
Skicka en kommentar