Fortsätt till huvudinnehåll

.......



Veckorna som passerat nu senast har var väl inte så roliga. Min mamma, min älskade mamma har blivit sjuk och vi väntade besked om en övergripande prognos för en vecka sedan. Det är nog det värsta jag varit med om i hela mitt liv... Kan ju bara tänka mig hur mamma hade det i sin lilla stuga med alla tankar, i Dalarna.


Så var vi på galapremiär på Rigoletto i måndags. Filmen "bäst före" hade förhandsvisning. Min morbror har regisserat filmen och skrivit manus  och jag fick några biljetter. Fick även tillfälle att träffa lilla mamma som trots eländet hade tagit sig från Dalarna till Stockholm för att se sin brors film. Det var så härligt att krama om mamma och det blev väldigt känslosamt. Men vi torkade tårarna och njöt av kvällen tillsammans. Filmen var förövrigt väldigt bra, jag skrattade gott i salongen tillsammans med Tommy Körberg, Kjell Bergqvist, Brasse Brännström och många många fler. Efterfesten ägde rum på café opera med mat och dryck i frivillig mängder. Har ju fått lära mig att "gratis är gott" så det var ju bara att ösa på. Kändes som om jag hade sådana där balansskor på mig när jag var på väg hem. Hua!! När väckarklockan ringde 05.30 morgonen därpå hade jag lust att kasta ut den genom fönstret. 
Men det var det värt!

Så i fredag var det dax att följa med mamma för att få den slutliga prognosen. Jag och Lotta begav oss iväg tidigt fredagmorgon och mötte upp en trött och lite ledsen mamma i Örebro. En helt surrealistisk dag pågick fram till kl 15 eller liknande.. Nu vet vi i allafall hur det ser ut en tid framöver. Mamma har tonsillcancer på höger sida, alltså i halsen. Prognoserna ser goda ut men det kräver 7 veckors strålning och en hård och tuff tid för mamma. 


Vad som händer härnäst.... Vet bara dem högre makterna. Men vi försöker se positivt och tänka glada tankar. Så som vi i familjen Arehn-Eriksson alltid gör... Skrattar bort allt jobbigt!

Ja, det händer saker, hela tiden.. Som vanligt.... Men man är ju som lit van!

Kan i detta inlägg också säga att det är förjävligt att vissa människor inte förstår när dem går fördärvligt långt över gränsen i sådana här sammanhang. Hata mig, förnedra mig.. Men om du måste göra det så gör det när du vet att jag har kraft att stå emot...
Men det är klart, det är lättare att sparka när man ser att den man riktar sparkarna emot  redan ligger.
Men alla människor har en gräns och den passerade du väldigt långt över nu... Men karma Will bite you in the as!!! Tro mig!















Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...