Veckorna som passerat nu senast har var väl inte så roliga. Min mamma, min älskade mamma har blivit sjuk och vi väntade besked om en övergripande prognos för en vecka sedan. Det är nog det värsta jag varit med om i hela mitt liv... Kan ju bara tänka mig hur mamma hade det i sin lilla stuga med alla tankar, i Dalarna.
Så var vi på galapremiär på Rigoletto i måndags. Filmen "bäst före" hade förhandsvisning. Min morbror har regisserat filmen och skrivit manus och jag fick några biljetter. Fick även tillfälle att träffa lilla mamma som trots eländet hade tagit sig från Dalarna till Stockholm för att se sin brors film. Det var så härligt att krama om mamma och det blev väldigt känslosamt. Men vi torkade tårarna och njöt av kvällen tillsammans. Filmen var förövrigt väldigt bra, jag skrattade gott i salongen tillsammans med Tommy Körberg, Kjell Bergqvist, Brasse Brännström och många många fler. Efterfesten ägde rum på café opera med mat och dryck i frivillig mängder. Har ju fått lära mig att "gratis är gott" så det var ju bara att ösa på. Kändes som om jag hade sådana där balansskor på mig när jag var på väg hem. Hua!! När väckarklockan ringde 05.30 morgonen därpå hade jag lust att kasta ut den genom fönstret.
Men det var det värt!
Så i fredag var det dax att följa med mamma för att få den slutliga prognosen. Jag och Lotta begav oss iväg tidigt fredagmorgon och mötte upp en trött och lite ledsen mamma i Örebro. En helt surrealistisk dag pågick fram till kl 15 eller liknande.. Nu vet vi i allafall hur det ser ut en tid framöver. Mamma har tonsillcancer på höger sida, alltså i halsen. Prognoserna ser goda ut men det kräver 7 veckors strålning och en hård och tuff tid för mamma.
Vad som händer härnäst.... Vet bara dem högre makterna. Men vi försöker se positivt och tänka glada tankar. Så som vi i familjen Arehn-Eriksson alltid gör... Skrattar bort allt jobbigt!
Ja, det händer saker, hela tiden.. Som vanligt.... Men man är ju som lit van!
Kan i detta inlägg också säga att det är förjävligt att vissa människor inte förstår när dem går fördärvligt långt över gränsen i sådana här sammanhang. Hata mig, förnedra mig.. Men om du måste göra det så gör det när du vet att jag har kraft att stå emot...
Men det är klart, det är lättare att sparka när man ser att den man riktar sparkarna emot redan ligger.
Men alla människor har en gräns och den passerade du väldigt långt över nu... Men karma Will bite you in the as!!! Tro mig!
Kommentarer
Skicka en kommentar