Fortsätt till huvudinnehåll

hej igen

Har varit lite dåligt med skrivandet på sista tiden.. vet egentligen inte varför….
Men idag kan jag berätta att jag tryckt i mig, inte bara 1, utan 2 semlor.. ibland undrar jag hur min hjärna fungerar, om den ens gör det ibland.. jag blir så trött….

Idag har jag även varit med min allra bästa vän T till röntgen som sällskap. Som väntat var skrattanfallet ett faktum. Sköterska bad T ta av sig allt utom strumpor och trosor i ett litet rum i storlek som H&M´s omklädesrum. T sa stillsamt – jag har en vän med mig.
Då sa sköterskan – Då kan du också komma och klä av dig!
-näää, svarade jag. Det behövs inte.
- Jag menar jacka och skor, sa sköterskan allvarligt medans T och mitt skratt ekade i korridorerna.
- Örhängen eller annan metall måste tas av. Sa hon strängt.

När T väl låg i tuben satt jag som ett fån med stora hörlurar på en stol bredvid henne och det slår mig att jag har min BH MED byglar på mig. Jag reser mig upp och knackar lätt hysteriskt på den jättetjocka och jättelåsta dörren samtidigt som jag tror att mina bröst ska sprängas vilken sekund som helst. En liten sköterska öppnar och jag står där med stora hörlurar och med händerna på brösten och säger att jag har bygel-bh på mig.
- Det är ingen fara, säger hon.

Det visade sig att både jag och T under röntgentiden funderade på om vi hade pearcings eller liknade på våra kroppar fast vi båda vet att vi inte har det… det var bara för att de var så noga med just det som man börjar tvivla på vad man har på och i kroppen. Ja, vi klarade oss i alla fall från att sprängas den här gången.

Vill bara tillägga att min vän T godkänt att jag skriver om detta så ni inte tror att jag är totalt okänslig.


Igår blev jag förövrigt stoppad av en gående konstapel när jag satt bilen. Han öppnade dörren och sa
- du vet vad det gäller va?
Jag hade nämligen precis hoppat in i bilen och börjat åka utan bälte, när en annan polis uppmärksammat detta. Han i sin tur ropade i sin lilla radio att här kommer en som är en tvärhandhög som precis drog på sig bältet när hon på fick syn på polismannen.
Jag skrattade nervöst och påpekade att jag precis kommit ut från affären och inte hunnit få på mig bältet. Jag sa också,
-jag har bevis, och drog fram påsen….
-Låt gå för den här gången då.
Jag har bevis.. hahaha, va töntig man är alltså. Jag hade min vän M i mobilen också och hon skrattade så hon höll på att kissa på sig åt mitt JAG HAR BEVIS! Hahahaha.

Slutet gott allting gott, sa flickan som åt 2 semlor.

Kommentarer

  1. Huh, vilken tur att du hade bevis. Såg framför mig att jag plötsligt fick mer att göra på jobbet. Tingsrätten mot Frida E.Målnummer B11111-11. Saken; ej använt bilbälte. Skyldig-Ja.

    SvaraRadera
  2. Ja du, det vore väl nåt... Att du fick mig på papper hos er..hahaha

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där