Fortsätt till huvudinnehåll

Fy fasiken

Trodde nu att efter alla begravningar var klara att jag skulle få en känsla av lugn och ro. 
Att jag faktiskt skulle få känna "Gud vad skönt, nu är det över. Nu kan jag börja må bra. Att jag var trött i fredags var väl inte så konstigt men det fortsatte, hela helgen! 

Jag har varit oförmögen att göra någonting den här helgen. Knappt orkat laga mat, men har ju varit tvungen eftersom barnen har varit hemma. Så fort jag har gjort något har jag varit tvungen att gå och lägga mig. Det har känts som om jag inte haft något Skelett. Jag har haft ont i lederna och huvudvärk och känt mig gråtfärdig. 

Stackars mina barn den här helgen, jag har verkligen känt mig som världens sämsta mamma. 
Bara legat som en påse nötter och sovit mer eller mindre. Men jag har inte orkat... 
Jag har nu beslutat att vara hemma från jobbet måndag och tisdag. Jag ska dra täcket över huvudet och försöka vila. 
Skrämmande känsla att känna så här, jag blir liksom lite rädd för mig själv. Men nu tillåter jag mig att vara "såhär" i två dagar sen får det vara nog. Då är det fanimej dags för mig att få må bra och ha lite sköj!

Så håll i hatten, snart är jag på banan igen!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

TÄVLING

Vad har dessa saker gemensamt? Blöja chinasticks pass bebiströja 3D glasögon hörlurar supersuperlim läppgrejs tamponger adhd medicin sömntabletter pass 1 strumpa Tävlingen pågår... ett tag Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren. Vinsten kan inte överlåtas, bytas mot kontanter eller ändras. Frida är inte ansvarig för tävlingsdeltagarens möjlighet att delta i tävlingen eller om deltagandet begränsas av någon anledning som ligger utanför Fridas rimliga kontroll såsom tekniska fel rörande telefon, e-post eller brev, eller förändrad lagstiftning. Anställda inom familjen, deras kunder, samarbetspartners eller återförsäljare samt deras närmast anhöriga familjemedlemmar kan inte delta i Fridas tävlingar:)

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är...