Farväl

Ja, idag var det dax för begravning nr 3 på 3 månader... Och det var min kära pappas begravning.

Det var väldigt fint och stämningsfullt. 

Jag hade båda barnen med mig. det är svårt att samtidigt trösta sina älskade, gråtande barn samtidigt som man ska hand om sin egen sorg, men det gick ändå ganska bra. Jag Är glad att vi var där tillsammans. 

Det blev en dubbel sorg för saknaden och tomheten av mamma gjorde sig påmind.

Vi var ju trots allt i samma kapell och tröstevisan hade ju båda på sin begravning. 

Hela pappas arbetsplats, Danas plåt och smide, var där och det blev väldigt känslomässigt. Vissa av de människorna lagade mina hopprep när jag när Var liten och följde med pappa till jobbet. Stora, manliga och varma kramar gjorde att jag

Kände mig liten igen. Ja fy vad jag har gråtit idag. Sen var det dags för kaffe och smörgåstårta ute på kiholmen. 

Sen åkte jag och tjejerna hem. Jag

Kände i bilen på väg hem att allt

Bara tog slut... Energin liksom rann ur

Mig och jag var tvungen att lägga mig när vi kom hem. Tjejerna förstod nog att jag

Var trött för de lät mig sova.

Sen åt vi någon slags middag som bara

Växte i munnen... Nä, nu är jag helt slut alltså och det känns som jag Aldrig mer kommer att orka resa mig något mer. Hemsk känsla. Jag är så trött och slut efter allt som hänt trodde jag skulle känna en lättnad efter idag men inte då....

Men den känslan kanske kommer imorgon...

Jag hoppas det, jag

Hoppas det så in i bengen...

Tack för alla sms, inlägg och kommentarer på fb och insta. Tack

Nu ska jag somna om och hoppas på en bättre känsla i kropp och själ imorgon.