Nej, det tänker jag inte!!
Vad är det med känslan "kärlek" som gör att jag inte fungerar som jag ska..
Jag blir totalt handlingsförlamad i tankarna när jag hamnar i ett "varför-blev-det-så-här-tänk". Jag tänker på det nästan hela tiden och jag Verkar oförmögen att släppa. Även om det är över och förbi.. Men Jag vill så gärna att personen ska förstå mig, jag vill liksom nå fram. Nu är det ett tag sen jag hade en "riktig" relation men kan inte riktigt släppa att jag inte når eller nått fram i mina tidigare relationer. Är det verkligen mig det är fel på eller kan det faktiskt vara så att den andra personen kan ha ett finger med i spelet. Kan det vara så att jag inte når fram eller kan det vara så att den andra inte förstår.
Ja, jag fattar egentligen inte problemet och ändå är det ett problem.
Varför kan man bara inte förstå varandra eller åtminstone försöka förstå och sätta sig in i andras känslor.. Och bara acceptera att man känner olika, uppfattar olika, tycker olika.. Världen går ju liksom inte under för det.
Jag har den senaste vecka gjort upp med mig själv om att nu får det vara bra. Jag kan inte kämpa hela mitt liv med att bli förstådd. Jag är en varelse med känslor, tankar och åsikter och det tänker jag fortsätta vara. Sen om det är fel känslor,åsikter och tankar för någon annan så ska, och är , det inte Mitt problem. Förstå mig bara, hör mig bara så löser det sig.
Ja, Jag Är snart 40 år och har fortfarande inte hittat en livskamrat där allt går lätt. En vän sa en gång till mig.. Är det rätt går det lätt..lätt, det vete fan!!!
Men jag har inte gett upp förhoppningen om att han finns där ute. Gjorde ett stickprov härom kvällen men statistiken för att det skulle vara min själsfrände sjönk hastigt när vi började prata om ålder.. Ja, jag
Pratar inte mer om eländet... Haha!!
Har nu oxå blivit uttagen till ett projekt som startar nästa måndag. Dem ringde i går och
Ville ha med mig för min positiva inställning och för att jag verkar vara en fantastiskt person..
Känn på den killar.. Det är faktist inte bara JAG som tycker att jag är ganska fantastisk.
Ja, det är med skräckblandad förtjusning jag tackade ja., ibland måste man liksom kasta sig in i saker för att byta bana, bryta en trend eller bara få fokusera på nya saker.
Kommentarer
Skicka en kommentar