Fortsätt till huvudinnehåll

Vem kan segla....


Ja, jag skriver nu mitt första inlägg som ensamstående, enastående mamma!

Jag och Magnus har nu gått skilda vägar. Egentligen gjorde vi det för länge sen, det vara bara det att vi beslöt oss för att gå på varsin stig men i samma skog. Jag har nu valt en ny skog och Magnus likaså.

Just nu är min lilla stig väldigt snårig, trädens grenar hänger sorgset av den tunga lavan som snurrat sig likt sockervadd runt grenarna. Det är kallt, kusligt och ensamt. Jag är rädd och ledsen.
Det var ju inte så här jag hade tänkt att det skulle bli. Jag hade ju tänkt mig att jag och Magnus skulle med lycka och kärlek till varandra, leva tillsammans ända in i döden. Det var det jag trodde. Så även om jag anser att vi tagit rätt beslut så är det med stor sorg jag sagt farväl till Magnus, den eviga krigaren!

Det har varit så jobbigt, svårt och slitsamt senaste tiden att jag inte sovit, inte ätit, bara vandrat runt i lägenheten och varit förvirrad. All min energi har jag, så gott det går, gett till Thilde. My har (tack och lov) varit hos sin pappa och semestrat senaste veckorna, och sluppit ifrån sin mammas brustna hjärta på närmare håll. Hon har dock vetat om hur det legat till och ringt sin mamma varje dag för att höra att allt är ”ok”. Gullunge!

Jag har tappat 8 kg på 2 veckor ca på grund av all stress, tjafs(tyvärr) oro, gråt och allt vad en separation innerbär… nä FY FAN säger jag bara.

I helgen var Thilde med Magnus för första gången också och jag stod helt ensam inför en hel helg utan mina barn… Vidrigt!

Jag säger bara, Tack för min familj, mina vänner som ringt, skrivit fina saker till mig på FB, kommit och bytt av varandra för att jag inte skulle behöva vara ensam i helgen. Tack till alla ni som orkat med mig, mina tårar, min ilska och mina vinflaskor. Ni är fantastiska, vad skulle jag göra utan er??<3

Långt där framme skymtar jag dock en ny skog. En ljus och fin lövskog, där Solens strålar letar sig fram genom trädkronorna och träffar marken där vitsipporna växer och i oändlighet. Där ska jag gå, hand i hand med mina barn och känna lycka.. men det är långt kvar dit, men jag kämpar på…

Vem kan segla förutan vind?
Vem kan ro utan åror? 
Vem kan skiljas från vännen sin 
utan att fälla tårar?
Jag kan segla förutan vind, 
jag kan ro utan åror, 
men ej skiljas från vännen min 
utan att fälla tårar.




Kommentarer

  1. Kära Frida . så fint du har skrivit. jag blir så rörd och jag hoppas att du snart kommer till stigen så du får njuta av livet med dina flickor (mina underbara barnbarn) Stor kram / Mamma

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Min älskade Whirlpool

Ni där ute som känner mig, vet att jag lider av tvättomani. Varken jag eller någon annan i familjen får eller ska använda sina kläder mer än en dag. Vilket medför att tvättmaskinen går mer eller mindre dygnet runt här hemma. I några veckors tid nu har maskinen stannat mitt i tvättandet. Man måste alltså stänga av den och sätta på den igen för att den ska tvätta vidare. Detta har resulterat i att hela familjen Eriksson/Ekfeldt har vandrat omkring och luktat sur gympadojja nu ett par dagar. Och återigen, ni som känner mig, Jag blir gaaalen. Så igår åkte vi och tittade på en ny tvättmaskin. Enligt priset på dom små rackarnma så kan man tro att hela butiken ingick i priset. ja meenaaa, man har ju ingen tjock plånbok nu precis. Föräldraledig och allt! Så vi sket i det helt enkelt och bokade tvättstugan istället. Så igår kväll gick jag, Sillit bang, diskborsten och positiva tankarkänslan in till tvättmaskinen. Jag skrubbade,pillade, tvagade och sköljde i över en timme och den blev som ny. Ka...
Nu på kvällen skulle jag och Magnus har bakat ännu fler bullar to the dop. Magnus ringde ganska snart Lotta och bjöd in henne hit för lite familjemys. Ja det slutade ju med att Lotta och jag bakade alla bullar medans Magnus låg i soffan och kollade på hockey. Ibland reste han sig upp för att greppa en bulle och ett glas mjölk. Smart drag av Magnus och bjuda in Lotta måste jag säga. Hm…..??? Jag och Lotta provade även kläder inför lördagen mellan jäsning och ugnspassning. Gördlar, klänningar, halsband, strumpbyxor, skor unt so vajter. Det slutade med att vi stod i gördel, strumpbyxor och T-shirt och bakade. Då var Magnus snabbt upp ur soffan med kameran… jo jo… Lotta och jag passade på att videoblogga lite under bakningen och här är resultatet.