Min Galna Hage

Min mamma, min älskade mamma finns inte längre vid min sida.. Inte så att det känns iallafall. Allt gick så snabbt och jag tror inte att jag har fattat det riktigt. Efter mamma fått cellgifterna gick det bara utför. De senaste dagarna var hon mycket förvirrad och pratade om många konstiga saker. Men hon var samtidigt roligt, hon skrattade och skämtade och var lite "full i fan". Och vi hade ett par roliga dagar tillsammans på sjukhuset.  I söndags var jag, Lotta, My och min lillasyster Annelie där på fm. Hon lös upp som en sol när hon såg Annelie och My. My klappade och pussade på sin mormor så mycket hon bara orkade. Jag körde hem My på em för att sen åka tillbaka igen. Annelie åkte samtidigt. Lotta ringde när jag var på väg och sa åt mig att skynda på..  -det är nog dax snart, sa hon. Jag minns inte ens hur eller fort jag körde. Jag var så otroligt stressad. Allt var som i en dimma. Jag kröp upp hos mamma i sängen och pussade och kramade henne, låg bara när...

Ja, jag sitter nu i sängen med en liten Thilde som ligger och lyssnar på Madicken på ljudbok. Madicken gråter för att hon blivit av med sin Sandal nere vid Majelden. Thilde påpekar med bestämdhet att det var dumt att hon inte berättat för sin mamma att hon tagit sandalerna. Så skulle jag aldrig göra mamma, sa hon och pussade mig på kinden.  Vi ligger här, jag, Thilde och My ligger på soffan och stirrar på mobilen. Vi är trötta. Vi har haft ett par riktigt tunga veckor och än är det inte färdigt med det.. Pappa har ju varit dålig nu ett tag och åkt ut och in på palliativa avd på Södertälje sjukhus. Annars har han bott med sin sambo i Nykvarn. Men härom veckan kastade hon ut min pappa..hur kan man göra så?? Jag var så förbannad så jag såg rött!! Trodde inte att det fanns så känslokalla personer, men tydligen.. Så min döende pappa är nu hemlös och jag föreslog att han skulle flytta hem till oss när vi flyttar in i vår lägenhet och det ville han såklart...så fram till dess bor ...