Min Galna Hage

Nu har jag, Thilde , My och Ciza varit nere i klubbhuset och bastat. Barnen badade men jag valde att låta bli.. My har mått lite dåligt idag, ibland kan sprutans biverkningar komma några dagar senare... Så det har var lite kämpigt för henne idag. Efter bastun mådde hon bättre och nu sitter vi alla här i pyjamas i soffan och Thilde har precis somnat. I går tömde vi dasset, för andra gången. Tomas jobbade och var inte med den här gången. Men my och Ciza tvingades med och jag drog skottkärran. Jag tog en genväg som visade sig inte vara det smartaste jag gjort under min livstid. Min genväg var genom skogen, så över stock och sten och branta nedförsbackar.. Så var skottkärran full av skit... Igen! My och Ciza höll ett rejält avstånd och efter en del terräng var vi framme.  Jag lyfte locket till latrinen och började hälla.. Och plask sa det och jag kände hur det skvätte till i ansiktet. Äh, fy fan, utbrast jag högt och tydligt. Och då hör jag My kräkas en bit ifrån mig... Å igen.... ...

Måste börja det här inlägget med något som påverkat mig så otroligt mycket den här veckan. Lilla Joonas, Joonas och hans mamma och syskon åkte ner till Thailand eftersom johan skulle få träffa sin pappa. Väl nere på flygplatsen kommer pappan fram, tar Joonas och hans pass och springer därifrån och hinner i flykten tala om för mamman att hon aldrig mer skulle få se sin son.   Äh fy fan alltså, det bara värker i mitt mammahjärta, i hela kroppen av bara tanken att uppleva det som förälder. och lilla Joonas då som rycks ur sin mors armar av en man som han vet är sin pappa men inte träffat på över ett halvår. Ett halvår i en tvåårings liv är en hel evighet! Visst har det varit delade meningar kring det här om vet som gjort rätt eller fel. Dem beskyller varandra för att vara dåliga föräldrar osv. men jag vet genom säkra källor att den man som är pappa till det där lilla barnet inte är mycket för världen. han har ett gediget brottsregister och lever ett liv i kriminalitet. Bara det att vä...

jaha,då sitter jag här i Kiholmen, solen syns inte till men härlig musik strömmar ut ur högtalarna, sprejflaskan med innehållande grön färg låter kring Mys huvud och hon ser ut som gubben som fastnar i vassen i filmen "ägget är löst". Leo har hittat Mys gamla snickarlåda och sitter och sågar och hamrar på verandan. Själv sitter jag i pergolan med ett glas rödvin och njuter men saknar dem andra barnen och Tomas som befinner sig i vårt nya hus och drar el. ja, vårt nya hus ja, som vi skulle ha bott i nu, men icke! vi bestämde ju oss för att göra ett rejält lyft på vårt redan så fina hus. vi har rivit taket ända upp till nock och det innebär att att hela konstuktionen måste ändras... men gud så fint det kommer att bli när det är klart. I helgen var vi tvungna att flytta från boklidsvägen. Det var jag och Tomas och alla barnen. men vi klarade det! vilket team vi är alltså! vi slet som djur och barnen höll humöret uppe. På lördagen fick vi mat och husrum hos mina kära svärföräldra...