2013 är snart förbi, åh herre Gud sen, vilket år. Det har varit det värsta året i mitt liv och samtidigt mitt lyckligaste. En riktig känslomässig berg och dalbana som jag hoppade på i början av 2013. Allt började med min kära mamma som fick cancer och gudarna ska veta att hon har kämpat det här året. Mysan, min älskade lilla mysan,som kämpat med sin värk. Mysan som måste injicera sig själv med cellgifter och har dem senaste lördagarna mått illa och ibland kräkts sig till sömns. Pappa som i slutet av året också fick cancer och kämpar i detta nu för att bli av med skiten. Vi hejar på dig pappa! Och så Jag, som i januari ska operera mig för mina cellförändringar. Mitten av mars träffade jag Tomas, mannen i mitt liv, min själsfrände. Åh, vad mycket roligt vi har gjort tillsammans. Tack Tomas för att du kämpat med mig det här året! Det har inte varit lätt, jag vet! Men nu väntar 2014 och jag ser med spänning fram emot vad det har att erbjuda. Jag har en del idéer som ska förverkli...