Min Galna Hage

Mitt lilla hjärta Mysan, har alltid varit lite av en ”hypokondriker” och har haft värk både här och där genom åren. De senaste två åren har värk i handleder varit något som varit återkommande,men både jag och hennes far har låtit det passera med tanke på hennes "sjukdomshistoria" När hon åkte med mormor till Turkiet i somras fick hon jätteont och då såg mormor att handleden svällde upp. Då tänkte jag att det kanske är dags att ta det här på allvar. Och nu efter vi varit hos läkare har det slagit mig att My alltid ser ut som en pinne när hon vaknar och rör sig stelt och sakta. När hon har suttit framför tv,n eller datorn en stund och reser sig har hon samma stela rörelser. Läkaren misstänker nämligen reumatism. Reumatism innebär att man har inflammerade leder och det gör jätteont. Blodprov ska tas på måndag och jag ber till högre makter att så inte är fallet. För medicinering för reumatism är ingen höjdare. Så nu blöder mitt mamma-hjärta för lilla Mysan och för en nervös tid i...

Ja, nu var det ett bra tag sedan jagskrev här på bloggen. Anledningen till det är att jag har börjat jobba. Ja, nu ska jag inte klaga, jag är glad över att jag har ett jobb…. Det tråkiga i fågelsången är att jag inte har tid till något annat än jobb. Jag väcks av den härliga väckarklockan 05:45 och då öppnar Circus Eriksson. Varje morgon vaknar jag och önskar att huden i mitt ansikte inte har formats likt gips i en form i kudden, men jodå, jag ser ut som en seriefigur och besviket går jag och sätter på kaffe. Hoppar in i duschen och tvålar självklart in fejset i någon antirynkeltvål. Sen blir det såklart en antirynkelcream. Och så en ny titt i spegeln. Jabadabadooo! Flintstone, meet the… Dags för My att gå upp. Börjar med mitt heligaste röstläge som 15 minuter senare övergår till något mer obehaglig röststyrka. Men sen sitter hon där i soffan min älskade älskade My och tittar på katten Gustav. Dags för Thilde, där räcker det med en liten klapp och ett Thilde, sen vaknar hon med ett lee...

Kaffesuget var stort hos fröken Eriksson på em,men det ekade tomt i kaffeBurken. När man bor 3 trappor upp och varken dotter eller mor orkar att ta sig upp eller ner pga solsting får man ta till sina små trix.

Nu när jag ändå börjat skriva lite om min familj och min barndom kan jag lika gärna fortsätta. Jag har växt upp med min mamma, mina två äldre bröder och en syster. Vi kallar dem Mamma, Ove, Nisse och LottaJ Min pappa åkte jag till ungefär varannan helg och där befann sig min yngre syster, vi kallar henne AnnelieJ Nästan alla i familjen har lyckats födas med oflaxgenen, alla förutom Ove och en viss mån Annelie. Resten har dock fått en mutation i sitt DNA. Hälften av allt som hänt har jag förträngt eller helt enkelt glömt bort i alla händelser av oflax. Men mycket sitter som ett hårband med 2-komponentslim i minnet. Och jag tänkte nu dela med mig lite av det till den som vill läsa. Min bror Nisse, det största genfelet i familjen, har nog lyckats med det mesta. Som jag skrev i ett tidigare inlägg hade vi husvagn, ståendes i Agdala, som ligger mellan Södertälje och Järna. På campingen fanns en gemensam latrin för hela lägret. På det lilla latrinhuset huset fanns en ventil. Nisse trippar fr...

Häromdagen dök det upp en status på Facebook som jag, trots det att jag aldrig brukar använda mig av färdigskrivna statusar, använde. Så här löd den: Om du har vuxit upp med hemlagad mat, varit tvungen att resa dig för attbyta TV-kanal-svartvit givetvis, cyklat till skolan utan hjälm, snabbspolat ettkassettband med en blyertspenna, Lagat videoband med tejp,var tvungen att gå över till grannbarnen i stället för att ringa på mobilen för att ta reda på vad dom gjorde och att affärerna alltid var stängda på söndagar, lägg dettapå din vägg FÖR DU HAR ÖVERLEVT! Säger bara så här. Om det här vore det ända som skulle ha gjort barndomstiden lite besvärligare än vad dagens barn har det så vore uppväxten en dans på rosor. Vi kan ju börja med en sådan enkel grej som snabbmat. Men när vi var små och det nalkades restaurangbesök åkte finklänningen på och rosett i håret. Det fanns inte den valmöjligheten som finns nu. Då fanns Chamiram. Det låg där det igenbommade Hamnmagasinet ligger nu. Och menyn v...

Jaha, tiden går och vi med den… Nu har jag hittat mig ett kneg, jag jobbar som annonssäljare på Newz i Södertälje . Jag som älskar att umgås, babbla, tjoa och skratta med människor. Halvtid är det också, och det passar mig som handen i handsken. Så jag får tid med mina älskade barn Jag har jobbat ca 4 dagar nu och gud va skojig det är. Visst känner jag av stressen av att behöva sälja, men jag tror det ger sig med tiden. Man vill ju liksom göra bra ifrån sig så här i början. Det första intrycket är det enda intrycket som man brukar säga. Än har ingen nappat, men snart simmar fiskarna vid mina fötter och ber om att få bli matade, det är jag övertygad om hehehe, som man tänker, så blir det. Har redan i mitt överspända befinnande lyckats dra iväg ett mail som var menat till min chef, ni vet, ett sånt där lite skämtsamt infobrev om vilka jag pratat med osv. Mailet skickades iväg i ämnet ”Ensam mamma söker”. Klick och så for mailet iväg till min chef OCH en av annonsörerna. Jag höll på att ...

Eller som vi brukar säga på skånska ”va de han som fes” Nu kommer vi till det förbjudna ämnet Kvinnofis, rökare, fjärt, prutt eller gas från ändtarmen som det också kan kallas. Vi tjejer-kvinnor fiser faktiskt och de luktar inte alltid hallon. Tänk er att Hennes Majestät Drottning Silvia även lyfter lite på ena skinkan ibland och drar av en rökare som får kungen att dra upp polokragen över näsan och rynka på ögonbrynen. Vissa dagar är värre en andra. Själv hade jag en ”värre” dag häromdagen. Det var så illa att jag knappt klarade av min egen Flatulens (prutt) Satt här i sackosäcken och skrev en liten insändare till en tidning när det helt oförberett hände. Och helt plötsligt verkade den luktfri. Bara för att vara säker luktar man lite extra, böjde fram huvudet för att komma närmare men icke, den verkade luktfri. Jag reste mig senare för att ta en kopp kaffe, vika lite tvätt och annat smått och gått för att sen Återvände till säcken. Som vanligt sjönk jag ner i påsen… Ja, det var ju so...

Nu har ytterligare en helg passerat friktionsfritt. Det har varit fullt med aktiviteter, mestadels utomhus. I fredags var vi hemma hos mina svärföräldrar och kollade på hockeymatchen mellan Södertälje och Modo. SSK spelade om plats i elitserien, kan ju bara säga så här, Jag var inte upprymd när vi åkte hem precis. Medans vi tittade på hockey passade My på att fastna i en babygunga som hon av någon anledning ville pressa sig ner i. Men Magnus lyckades få ur henne ganska smärtfritt medans hennes mor förevigade stunden och skrattade. Lördag morgon begav vi oss iväg med fulla ryggsäckar till skog och mark. Engångsgrillen vi haft i förrådet i snart 1 år var huxflux putsväck. Men My, den klippan, sprang in i affären med hundralappen i handen och fixade engångsgrillen. Hon kom ut, skrattandes, och berättade vad kassörskan sagt när My, 140cm lång, kom fram till kassan. - Vad ska du göra med den där? - Grilla, svarade My - Ska du grilla ett hus? Sa kassörskan och tittade misstroget på My. - Nä...

Ni som har läst min blogg vet att jag varit hos läkaren tidigare med mitt hjärta. Annars går det att läsa igen HÄR Det har varken blivit bättre eller sämre sen jag var där sist. Men för en vecka sen, lite drygt, vaknade jag med skenande hjärta, illamående och kände mig yr. Eller rättare sagt, världen gick i slowmotion. Jag ringde återigen sjukvårdupplysningen och dem frågade om dem skulle skicka en transport. -Nä, svarade jag och skrattade. Jag kan ta mig in för egen maskin. 30 minuter senare satt jag på akuten med EKG och 3 dl blod mindre i kroppen. Men inget fel hittades förutom att mitt blodpump slår dubbelslag, tydligen helt riskfritt. Men förbannat obehagligt. Men För säkerhetens skull skulle jag bära en 24 timmars EKG på mig. Ja, jag säger då de… hahaha… jag såg ju inte riktigt klok ut. Kan ju bara säga det att hade jag skrikit ”allah akbar” på offentlig plats hade jag blivit skjuten. Senare Samma dag färdades familjen till en boutique där dem har allt smått och gott. My hittade...

Jag har hamnat i någon konstig orkeslöshet. Fy vad jobbigt det är. Som nu t.ex. sitter jag med pyjamas och raggsockor på mig och klockan är 12.30 och mäktar inte att komma längre än så, känns det som. Tror allvarligt att jag behöver börja jobba. Inte för att det inte är mysigt att vara hemma med Thilde, för det är det bästa som finns, men det är allt annat runtomkring. Arbetskamrater, känna sig behövd och allt det där. Visst är jag behövd mer än någonsin här hemma och har en viktig uppgift att ta hand om Thilde, ABSOLUT! Och Visst träffar man människor och är social fast man är mammaledig, men det är inte riktigt samma sak. Inte för mig i alla fall. Man ses ett par timmar, pratar avföringskonsistenser(mammor) dricker kaffe, babblar om ditt och datt och sen går man hem igen. Jag är ju också lite utav en rutinfetichist, inte att jag prompt måste göra exakt samma saker varje dag, men tycker att det är skönt att komma upp på morgonen och komma iväg och göra det man ska. Rutiner är ju verkl...

Nu har det återigen blivit långt mellan skrivandet. Det händer alltid så mycket så bloggen ”faller mellan stolarna” som man brukar säga. Senast i natt for exampel, slutade Thilde att andas huxflux. Ska tilläggas att hon är jätteförkyld, har feber och hosta. Ambulansen var här på ett kick och innan vi visste ordet av befann vi oss på Hudding Sjukhus. Det visade sig vara falsk krupp i kombination med mycket slem. Så efter en del medicinintag satt vi i bilen på väg hem med en liten skrutt som var helt slut efter att ha skrikit över att träffa en massa okända människor som dessutom rörde henne och skapade en massa obehag i form av masker som träddes på ansiktet. Thilde har ju svårt med folk i största allmänhet så det här var ju inte kul. Men nu är vi hemma. Vet någon som kommer att bli avundsjuk på Thilde för att hon fått åka plingplongtaxi, det är lilla My. My har alltid önskat att få färdas i ett sådant fordon så mitt i kaoset kom jag att tänka på henne och drog fram kameran och föreviga...

Har varit lite dåligt med skrivandet på sista tiden.. vet egentligen inte varför…. Men idag kan jag berätta att jag tryckt i mig, inte bara 1, utan 2 semlor.. ibland undrar jag hur min hjärna fungerar, om den ens gör det ibland.. jag blir så trött…. Idag har jag även varit med min allra bästa vän T till röntgen som sällskap. Som väntat var skrattanfallet ett faktum. Sköterska bad T ta av sig allt utom strumpor och trosor i ett litet rum i storlek som H&M´s omklädesrum. T sa stillsamt – jag har en vän med mig. Då sa sköterskan – Då kan du också komma och klä av dig! -näää, svarade jag. Det behövs inte. - Jag menar jacka och skor, sa sköterskan allvarligt medans T och mitt skratt ekade i korridorerna. - Örhängen eller annan metall måste tas av. Sa hon strängt. När T väl låg i tuben satt jag som ett fån med stora hörlurar på en stol bredvid henne och det slår mig att jag har min BH MED byglar på mig. Jag reser mig upp och knackar lätt hysteriskt på den jättetjocka och jättelåsta dörr...

Nu har jag hamnat i ett jobbigt läge i livet. Vet inte vad jag vill göra när min mammaledighet är slut. Eftersom jag blev arbetslös i samband med Thildes ankomst så känns det som jag har tillfälle att ändra lite på framtiden. Frågan är bara VAD och HUR!? Skulle ju gärna vilja arbeta med något konstnärligt, praktiskt arbete men vet inte om arbeten inom den kategorin kastas på en precis. Att plugga något inom IT eller liknade skulle passa mig också eftersom jag är lite av en pryl och tekniknörd. En sak vet jag i alla fall, Jag vill arbeta med/för människor. Jag arbetade som bokbinderska för många, många, många år sedan och arbetade helt ensam. Och det vet jag att jag inte klarar av. Höll på att bli galen och var helt energilös. Inte alls min grej. Jag är en social varelse som får energi av att vara med människor. Jag har ju nästan hela mitt arbetsliv arbetat med barn och ungdomar med funktionshinder. Personligassistent, behandlingsassistent, elevassistent, omsorgspedagog, ledare.. You na...

Mina små dansande barn

Undrar var resten av tanten tagit vägen???

Vaknade och kände mig lite svullen inför vägningen. Typiskt! Så jag åt ingen frukost. Dumt! Halkade mig ner på stan och hann med två Räddingar på vägen. Stackars dessa gamla människor i halkan. Broddar på! Sa ja uppmanade till alla som gick förbi. Jag svängde in hos lillasyster Annelie på vägen, hon jobbar på Tingsrätten. Hon erbjöd mig en stämpel i pannan som löd - För kännedom! Hon tyckte jag kunde ha den där och skriva min viktminskning under. Lotta mötte upp oss på stan och tog över Thilde. Jag sprang uppför trapporna till gamla flickskolan, Det kanske släpper ett gram eller två i trappstegen, tänkte jag. Så var det då dags, upp på vågen. -1.8 kg, jättebra Frida! Kämpa på! Fy fan va gött! Jag är nästan 2 kg lättare. Men det var som Lotta sa - Du ser lite smalare ut i pannan. Med en hel påse viktväktargodis gick vi, jag, Thilde och Lotta till Buttericks. Nu även kallad pruttericks. Varför,kan du se här! Vi mötte upp My efter skolan och begav oss hemåt. Jag kände mig en aning lättare...

Helgen har passerat. Vi har ätit en massa nyttig mat och jag har inte fuskat en endaste gång. Känner mig redan lite mindre ”påsig”, men troligtvis är det bara känslan, men det är ju bra det med. I morse var det ingen väckarklocka som ringde här hemma. Jag vaknade 08.30 med ett ryck och anade att klockan var mer än 06.30, och som sagt, den var 08.30. Det är första gången på säkert 15-20 år jag försov mig. Trots det var My i skolan vid 09.05, det var bra jobbat av My tycker jag. Efter att hysterin lagt sig tog jag och Thilde en långpromenad. Efter ca 45 min blir vi stannade av en man på Ängsgatan, precis ovanför Aztra. - Har du sett några älgar? - förlåt, sa jag, tyckte jag hörde fel. - Har du sett några älgar, sa han igen - Letar du efter några eller? Svarade jag. - Det sprang precis 2 stycken över vägen här, sa han. Sen vände de och sprang ner bland villorna här. - Det var ju tur att jag inte sprang in i dom, sa jag. Fick en syn inombords. Tänk om jag känt något flåsa i nacken eller än...

Ja, Jag har nu blivit medlem i viktväktarna. Gick ju in som tungviktare direkt. Applåder behövs icke! Det är lite ogripbart när man väl sitter där, i grupp, tjocka, hungriga och lyssnar på en vv-fantast som varit smal i 10 år och som berättar hur fantastiskt gott det är med morötter. Hur som helst så gick jag därifrån med en påse chokladbitar a´la viktväktarna. Dom var förövrigt väääldigt goda! Lotta umgicks med Thilde under tiden. Jag mötte upp dem efter vägning på ett litet fik på stan. När jag klev innanför dörrarna slogs jag av en arom tillhörande Thilde. Konstigt att man kan känna igen sitt eget barns avföring. Det måste väl ha med intuition och göra. Vad vet jag?! Hur som haver så såg vi till att Thilde var torr och luktade godare. Och det är nu det händer! Vi tar rulltrappan ner en våning för att bege oss ut ur byggnaden. Då dyker det upp en liten typ som erbjuder oss en varsin skraplott. Glatt tar vi emot lotterna och jag börjar skrapa. Ingen vinst! Det var ju ovanligt. Plötsli...

Jag har en vän, Hon är tjock. Nu har hon(vi kallar henne F) bestämt att imorgon, Torsdag ska hon väga in sig på VV, även kallat Vikt väktarna. Jag.. jag menar, HON har fått nog. Jag tänker följa F framsteg/snesteg här på bloggen. Imorgon kl 12 kommer hennes matchvikt sägas högt och analyseras av en viktvätarexpert. Tårar kommer att fällas, vågar kommer att häpnas. Men stark kommer hon att beträda ny mark. En ny värld, en värd full av points. F har alltid börjat sitt ”nya liv” på en måndag, men nu blir det Fredag, vilket jag tror kommer att ha en avgörande roll för hennes framgång. Vi önskar henne lycka till och ser fram emot nästa Torsdag då första nedåtgående vikt skall tas. Uppmuntrar med hejarop, Hurra F, jag tror på dig!!!!! Här kommer lite "förebilder" Det är inte alltid lätt att ta kort med självutlösarre.... tycker F Den bistra sanningen!! Mohahahahahha!

Jag har ju tidigare skrivit om mitt hår som övergav mitt kranium. Stora tofsar, tassels lossnade så fort jag rörde huvudet. Jag vill bara tala om att nu, 4 mån senare, visar det sig var allt hår lossnade. Mitt uppe på huvudet. Det har nämligen börjat växa och det resulterar i en rejäl hockeyfrilla. Säg mig, Är inte livet fantastiskt!!!!?

Men vad är det med mig??? Vuxna varelse utan karaktär När jag tjatar på barnen (läs Magnus också) om olika saker svara de alltid – Jag ska bara, eller, Jag gör det sen. Och de orden får mig nästan att självantända i hårrötterna. Men se på mig då i frågan om viktnedgång. Hur jä...a svårt ska det vara. Som idag t ex. Jag bestämde mig senast som igår att från och med dags datum är det Naturdiet som endast ska ner i magen. Och eftersom jag skulle börja idag tog jag mig rättigheten att hetsäta godis igår. För det var ju sista gången. HA! Vad har jag ätit i dag då? Nonstop, Choklad och några jordnötter. Jag blir helt galen alltså. Men å andra sidan om man följer receptet nedan 1 dl Nonstop 5 bitar chokolata en stor näve jordisar 1½ dl grädde( rågade mått) Blanda ner alla ingredienser i en bunke. Ta ett stycke stavmixer och mixa tills smeten är klumpfri. Ca 2 min. Häll den färdiga drycken i ett fint serveringlas Servera! Den här ser på PRICKEN ut som naturdiet (chokladsmak) fast godare. Hur s...

Dagen började lugnt. My och Amanda åkte ner på sta´n för att inhandla lite kläder. Magnus jobbade. Jag, Cassandra och en snorig och febrig Thilde höll oss hemma. Cassandra skulle göra någon slags avfärgning av sitt röda hår med hjälp av mig. Men det fick vänta tills Thilde hade somnat, vilket hon aldrig gjorde. Amanda och My kom hem nöjda med fina kläder. Lotta plingade på dörren med videokameran i högsta hugg. Jag höll på med Cassandras hår. Thilde gallskrek i Lottas famn. My och Amanda höll på att fäktas. Kaffet bryggdes, telefonen ringde. Amanda fick svärdet i ögat, My blev ledsen och gömde sig i trappen. Amanda stängde in sig på toa. Thilde skrek. Cassandra var orolig för att bli grön i håret. I med mer gegga i håret på henne. Vänner ringde och ville komma och hälsa på. Thilde skrek. Amanda och My var igång med fäktandet igen - My!!! Börja klä på dig nu, kalaset börjar snart. - Mamma! Jag vill ha håruppsättning Fram med snoddar och nålar. (My är håröm ska tilläggas) My skrek, Thild...

Ringde och bokade tid på Vårdcentralen häromdagen. Thilde satt på golvet och lekte med en skallra alldeles i närheten. Damen som svarade var tvär och ifrån norra delen av sverige. -Du bord åk in akut, sa hon och i samma andetag sa hon irriterat – men va hålls du på mä, va ä rä som låtä? - Det är min dotter som leker med en skallra, svarde jag - du må komma o ta ett ekg kl 14.00. -klockan är 13.30, jag har ingen bil och min dotter ska äta mat först, svarade jag. - Mä!? har ru ingen pappa tä barnä? - Jo, men han jobbar *börjar bli irriterad* - mä du få väl ta o ringa hem han. - Nä, det går inte. - nä men då må vi lägg på nu å så spring så fort du kan…. Ska noteras att jag ringde för orytm i hjärtat Men visst kärring, jag ska springa.. NOT! Vi kom dit i god tid utan större stress. Och visst, mitt hjärta slår inte som det ska. Det beror på stress enligt läkaren som frågade om jag hade saker runt mig som orsakade stress och sen kom frågan som gjorde att jag nästan reste mig och gick. - Har...

Nu har syrran och jag startat en videoblogg. Välkommen in! http://www.takeatitt.blogspot.com/

Ja, jag kastade ut granen häromdagen, ja eller rättare sagt slet ut den genom balkongdörren. Så i vardagsrummet fanns det barr att fylla två Ica-kassar.. Jag trodde granen fortfarande var ganska fräsch men den var ju typ död, så det var ju som att balkongdörren agerade som en skogsmaskin som skövlar skog när jag slet ut den. Och nu står den där på balkongen, Granhelvetet! Man måste ju stoppa in granen i bilen igen och köra den till återvinningen nu för tiden Detta får mig att tänka tillbaka på tidigare granar som farit ut och in i alla lägenheter jag bott i. En gång hade jag en gran som stod på balkongen fram till semestern. Det slutade med att jag, mitt i sommaren, bar upp den en våning. Jag virade fast den i grannens dörr och skrev en lapp och frågade om han kunde ta hand om den medans jag var på semester. Dessutom hängde jag en liten röd julgranskula i den, som om den hade gjort sig lite extra fin… hahaha, det var kul! När jag kom hem från semestern stod den lutad mot min dörr med e...

Har inte skrivit på ett tag nu, har inte varit på topp om man säger så. Men ett litet inlägg idag får det allt bli. Idag är det min födelsedag. 34 år… 34 år!! Helt galet. Tänk att jag levt 34 år. Det är på sin födelsedag man börjar fundera på sitt liv, vad man har åstadkommit och vad man vill göra med sitt liv i framtiden. Jag har under mina 34 år fått 2 underbara barn. Jag har en sambo. Jag har många nära och kära vänner, min mamma och min pappa, mina syskon. Jag har upplevt många roliga och vackra saker i mitt liv men även mindre roliga. Jag har skrattat och jag har gråtit. Det jag är dålig på är att leva nuet, tänker alltid på vad jag ska göra imorgon eller om två veckor och stressar upp mig inför det. Oftast helt i onödan. Har tänkt bli bättre på det. Ta saker mer som de kommer. Framtiden då? Ska ju börja arbeta så småningom. Jag är ju mellan två jobb just nu och det känns lite jobbigt att behöva ta tag i arbetssökandet. Samtidigt som det känns lite spännande för det blir ju något ...

Nyårslöften är till för att brytas… say no moore Igår fyllde Magnus år och det firades med glada hattar, trumpeter och fanfarer. Riktigt så gick det kanske inte till. Magnus kom hem från arbajt nr 1 vid 15.30 tiden. Rev och slet upp sina paket, puss puss, sen var han borta igen. Vi andra bakade tårta sen var det en lång väntan tills Magnus kom hem från arbajt nr 2. Glufs glufs ner med tårtan vid 21 tiden. Ett rent och skärt hysterifirande alá Eriksson. Men 37 år GAMMAL blev han ändå, trots ostrukturerat firande. Idag har jag, My, Cassandra och Thilde varit på skridskobanan. Thilde och jag agerade åskådare medans My och Cassandra åkte likt prinsessor på isen. 10 min tog det tills My var skadad i handleden av alla drattanden. Hon gjorde dock några försök till men det gjorde för ont. Så på 2 timmar hade vi lyckats ta bussen hemifrån, till skridskobanan, åka skridskor och sen hem igen. Hysteriutflykt alá Eriksson. Jag har dessutom drabbats av trötthetspsykos. Jag är helt slut. Vet inte va...